The Penis Museum
Vi fortsatte sedan upp till Laugavegur och tittade i affärer. Det regnade men vi brydde oss inte. Vi passerade ”The Icelandic Phallological Museum”, mer känt som ”The Penis Museum”. Jessica drog in mig i denna, vad jag trodde, syndens näste. Detta är faktiskt ett helt seriöst museum med däggdjurspenisar (!). Ägaren, Sigurdur Hjartarson, har samlat på djurpenisar sedan 1974. I museet finns snoppar från bl.a. valar, isbjörn, sälar, valrossar men även från hund och katt. Här finns över 150 olika penisar från nästan varje sorts däggdjur (42 stycken) på Island. Det finns även tre donationsbrev/intyg på väggen där tre män frivilligt vill donera sin lem efter sin död, jo det är sant!


Jessica och jag betalade inträdet på 400 ISK och fick en kort introduktion och ett informationsblad utav ägaren Sigirdur. Han var en lustig ”prick”...
Frågan man ställer sig när man går omkring bland valpenisar på över en meter och glasburkar med penisar i formalin är om allt ändå inte är ett stort skämt. Att ägaren har slagit vad med sina polare om att dumma turister kan betala inträde för vad fan som helst... Nåja, museet är välfyllt, alla pittar är väl dokumenterade och det finns utförlig information på flera olika språk. Risken är väl att ett museum utav detta slag lätt tas för ”porrigt” med röda sammetsväggar, skum belysning och enorma erigerade penisar i guld men så är absolut inte fallet här. Nåja, jämställdheten får stiga åt sidan för jag vågar inte tänka på vilket liv det hade blivit om någon får tanken på att göra ett museum med könsorgan från motsatta könet...

Efter tio minuter visste vi mer än vi ville veta om isländska penisar och gick ut i regnet igen.
Idag skulle vi bara ta det lugnt, promenera och äta gott.
Vi gick tillbaka till Ingolfstorg och åt lunch på restaurang Galileo, belägen i en mycket gammal byggnad på Hafnastræti. De serverar utsökta fisk- och skaldjursrätter men även pizza.
De hade luncherbjudande och jag fastnade för en hummerpizza för 1800 ISK. Jessica beställde in spaghetti med skaldjur för 1520 ISK.
Jag kilade in på toaletten innan maten och hamnade på en utav de renaste och fräschaste toaletter jag någonsin sett, ett mycket gott tecken. Om en toalett är ofräsch och ostädad på en restaurang, hur ser då köket ut?
Min pizza smakade fantastiskt och hummerstjärtar är perfekt på en pizza! Jessicas tallrik var välfylld med spaghetti som var ”al dente” och dekorerad med musslor och mycket skaldjur. Här snålades det verkligen inte på något.

Efter maten gick vi tillbaka till vårt rum. Även denna kväll hade vi övervåningen för oss själva. Vi såg varken till pensionatägaren eller hans fru, det enda livstecknet var att varje förmiddag var våra sängar bäddade.

Jessica låg kvar på rummet och läste medan jag gick ut en promenad. Det duggregnade fortfarande men jag var nyfiken på vad som låg bortanför turistinformationen, västerut.
Jag passerade flera folktomma gator och man kände verkligen inte av att man faktiskt befann sig i en huvudstad.
Klev in i en svindyr antik- och second handaffär och kikade runt.
Kom till sist fram till havet men det blåste kallt så jag vände in mot stan igen. Passerade ett bostadsområde med otroligt fula hus alldeles bredvid ett villaområde med fantastiska villor.
Några hundra meter ifrån torget Austörvöllur kom jag fram till en romerskkatolsk katedral, Kristikirkja Landakot. Vid katedralens invigning 1929 närvarande bl.a. påven Pius XI.
Katedralen ligger mitt emot ett stort sjukhus (Landakot Hospital).

Jag kom fram till torget Austörvöllur där det pågick en stor utställning utav den franske fotografen Yann Arthus-Bertrand, "Earth from Above". Flera stora fotografier stod utställda, dygnet runt och det var gratis att beskåda de fantastiska fotografierna som var tagna uppifrån med bl.a. helikopter och luftballong. Det visade sig att precis samma utställning pågick på Gustaf Adolfs torg hemma i Göteborg när jag kom hem.

På Austörvöllur står Jon Sigurdsson staty. Han var en nationalist som kämpade för Islands självständighet från Danmark. När Island till sist blev självständigt, 1944, valdes Jon Sigurdssons födelsedag (17 juni) till Islands nationaldag.

Runt torget finns flera historiska byggnader, bl.a. Alltinget som ligger i ett grått hus uppfört 1881. Bredvid Alltinget ligger den vita domkyrkan från 1796.
Ett utav de finaste hotellen i Reykjavik, Hotel Borg, ligger också vid torget.

Jag gick tillbaka till rummet och slappade. Vid 21-tiden på kvällen gick Jessica och jag till restaurang Caruso vid hörnet Laugavegur och Tingholtsstræti.
Restaurangen låg in en vacker gul byggnad. Det var fullt men vi fick sitta och vänta i en skön soffa på övervåningen. Trots att det var en mycket fin restaurang var priserna inte särskilt höga (för att vara Island).
Efter en kvart hade de ordnat med ett bord åt oss, med utsikt över Laugavegur. Jag beställde pasta med skaldjur för 1900 ISK och Jessica beställde en pizza för 1550 ISK. Maten smakade bra och ett extra plus för att det var mycket skaldjur i min pasta.
Efter maten gick vi en lång promenad, förbi Hallgrimskirkja till Hateigskirkja. Denna kyrka såg ut som ett sagoslott och det var verkligen värt promenaden dit.

Vägen tillbaka tog vi via hamnpromenaden. Det var fortfarande ljust fast klockan närmade sig 23.30.
Ett populärt skämt på Island:
-Hur dags går solen ner?
-I slutet utav augusti...

Klockan 8.00 följande morgon blev vi upphämtade utav en enorm fyrhjulsdriven minibuss utav märket Ford. Den hade plats för 13 passagerare och var modifierad och ombyggd för de tuffa isländska förhållandena.
Vi var bara sju passagerare och det var en lagom stor grupp. Första stoppet var växthuset "Eden" i Hveragerdi, jag suckade.
De andra passagerarna, en barnfamilj med tre ungar, verkade tycka att stället var helt underbart.
Lyckligtvis körde vi därifrån och gjorde ett kort stopp vid det vackra vattenfallet Hjalparfoss. Vi tog några kort och fortsatte sedan till ett nybyggt vikingahus, Thjodveldisbaer. Detta hus är en exakt kopia på ett ursprungligt vikingahus, Stöng, vars ruiner ligger några kilometer längre bort. Stöng blev begraven utav aska efter ett vulkanutbrott från Hekla år 1104.
Det var vackert med sitt gröna grästak och den lilla träporten. Även här fotograferade vi en stund innan vi hoppade in i monsterjeepen igen.

Vi körde nu ut på enorma lavafält men jeepen med sina 38-tums däck flög fram. Vi stannade till vid explosionskratern ”Ljotipollur” (”Fula grytan”). Denna mäktiga vattenfyllda krater var en verklig sevärdhet men omgivningen var minst lika slående. Sjön Frostastadavatn låg nedanför oss omgivet utav snöklädda bergstoppar. Våra kameror gick varma.

Vi hade haft tur med vädret. Det regnade när vi befann oss i bilen men så fort vi klev ur så blev det uppehåll... Märkligt men välkommet.
Vi åt lite lunch på ett svindyrt fik som bestod utav några baracker. Vi fortsatte nu över flera lavafält, vägen var på sina ställen inte mer än två hjulspår, och kom slutligen fram till Landmannalaugar. Jeepen korsade enkelt en porlande bäck och parkerade sedan bredvid andra fyrhjulsdrivna jeepar.

Landmannalaugar är ett utav de största geotermiska områdena på Island och ligger 600 m.ö.h. Här finns lavafält, färggranna berg, heta källor, vandringsleder m.m. Ett besök här är ett måste för varje besökare på Island...

Vi fick två timmar på oss att utforska omgivningarna. Jessica och jag började med att äta varsin smörgås i en buss som fungerade som café. Vi befann oss på en campingplats som var utgångspunkt för flera vandringsleder, några tar fyra dagar att vandra.
Vi vandrade en bra bit längs en smal stig. Det var en härlig känsla att vandra omgiven utav stelnad lava. Snöklädda berg i fantastiska färger var en perfekt kuliss bakom detta fantastiska landskap. Vattenånga steg sakta upp ur sprickor i bergssidorna. Luften var så otroliga ren och det kändes växelvis som om man befann sig på en annan planet eller i en scen ur ”Sagan om Ringen”.


Vi hade missbedömt tiden och var tvungen att vända om för att hinna tillbaks till bussen igen. Jessica vände om men jag ville fortsätta någon kilometer till. Jag kom fram till en stor het källa, Storihver, som spydde ut het ånga. Tog några kort och sprang sedan tillbaka...
Vi kom fram till campingområdet och hade en kvart till godo. Jag hann med ett snabbt dopp i en bäck som värmdes upp utav en het källa alldeles i närheten. Det var otroligt skönt men tyvärr skulle vi ge oss av...

Nu skulle vi bara göra ett kort stopp innan vår förare styrde tillbaka mot Reykjavik. Vi närmade oss den mytomspunna vulkanen Hekla!
Vulkanen Hekla är Nordeuropas mest aktiva vulkan och hon (Hekla är en hon enligt islänningarna) hade sitt senaste utbrott i februari 2000. Hekla har varit en aktiv vulkan sedan 1000-talet. Vulkanen är ca 1490 meter hög (höjden ändras givetvis vid utbrotten).
Hekla är även känt under namnet ”Häcklefjäll” där man förr trodde att häxorna höll till och som även var ingången till helvetet.

Hekla förekommer i bl.a. Jules Vernes (1828-1905) roman ”Resan till jordens medelpunkt”, från 1864. I boken stiger hjältarna ner i Heklas krater...

Vi stannade till på ett lavafält med lava från Heklas senaste utbrott. Denna mäktiga vulkan är något som jag velat se sedan jag för första gången hördes talas om den.
Hekla var vacker med sin snöklädda topp och den kolsvarta lavan framför sig. Hon var verkligen mäktig och man är dum om man inte har respekt för denna heta kvinna. Jag plockade några lavastenar som souvenirer innan vi körde tillbaka till Reykjavik.

Vi kom fram till Reykjavik runt 18.30 och vi var verkligen hungriga. Vi hade bra erfarenhet från restaurant Galileo och gick dit igen. Denna gång fick vi ett fönsterbord på övervåningen. Hela taket var täckt med över 700 små lampor som lyste från det svarta taket, som ett konstgjort himlavalv, wow!
Jag beställde in stekt lammfilé för 3320 ISK och Jessica fastnade för en hummerpizza för 2580 ISK. Kan låta som vansinne att beställa in en pizza för 270 kronor men den kom med åtta hummerstjärtar!
Min lammfilé smakade helt underbart (liksom all mat på Island tydligen). Man kan inte få annat än bra lamm när man tänker på att de är uppfödda på färskt gräs, rent vatten och utan några tillväxthormoner och stress ute i den friska isländska naturen. Sådant känns på smaken!
Vi njöt utav maten och stjärnhimlen ovanför...

Efter denna festmåltid gick vi till frälsningsarméns vandrarhem och ordnade med upphämtning med flygbussen. Detta skulle bokas kvällen innan. Klockan 05.00 skulle bussen vara utanför vandrarhemmets port. Vi tackade den trevliga tanten bakom disken och gick till mataffären. Vi var proppmätta men ville ha något att äta innan flyget gick. Vi försökte göra oss av med alla isländska mynt som vi hade samlat på oss, efter en vecka hade vi fickorna fulla.
Isländska mynt är kul souvenirer då de istället för en massa kungar och presidenter föreställer olika fiskar och skaldjur.

Tillbaka på rummet packade vi våra väskor och förberedde så mycket som möjligt inför hemfärden, vi skulle upp 04.15!

Alarmet på Jessicas mobiltelefon väckte oss och då det var ljust ute var jag rädd att vi försovit oss men kom i samma sekund på att vi befann oss på Island.
Flygbussen dök upp tio minuter för sent och körde oss till Hotel Loftleidir där vi köpte en enkel flygbussbiljett till Keflavik Airport.

Incheckningen gick mycket smidigt och vårt flyg lyfte prick 07.30 mot Köpenhamn. Därifrån tog vi bussen hem till Göteborg...

Om jag någon gång återvänder till Island ska jag definitivt hyra bil och ta mig runt på egen hand och förhoppningsvis kunna göra en avstickare till Grönland...

Ett sista tips inför Islandsresan;

Ta med badkläder och shorts samt jacka och regnkläder. Island kan ha alla fyra årstider på samma dag och vädret växlar otroligt snabbt...

Daniel Werner http://www.smultron.homestead.com